söndag 14 oktober 2012

10 saker .

På måndag blir min lille kille hela fem månader! Helt galet vad tiden har gått fort, jag kommer ihåg det som igår när vi kom hem från BB helt omtumlade och rätt förskräckta för att vara ärlig. Här är 10 saker jag önskar att jag visste då, 10 saker som jag hade velat veta den där första omtumlande tiden:

1. Bebisar kan amma konstant.

Den största chocken när vi kom hem från BB och som jag hade fått noll information om. De flesta bebisar vill amma hela tiden, inte var tredje timme utan kanske tre gånger i timmen! Och varje gång kan ta allt från tjugo minuter till en timme. Alltså finns inte mycket tid till att göra annat den där första tiden, att duscha, gå på toaletten eller klä på sig får helt enkelt vänta. Så ta det lugnt, sätt dig i soffan och plöj nån serie medan du ammar och kör mantrat “det kommer inte alltid vara så här”.

2. Alla bebisar sover inte dagarna igenom.

Chock nummer två. Jag trodde att nyfödda bara sov och sov och sov. Att de åt lite, jollrade lite nöjt och sen sov de så vackert i sin spjälsäng. Inte direkt va? Vilgot sov och nu överdriver jag inte, i princip ALDRIG på egen hand de första tre månaderna. Han sov vid mitt bröst eller ammade hela tiden. Jag trodde att det var nåt fel på honom eftersom han aldrig sov. Grejen var ju att han sov, bara det att han inte sov i sin säng vilket gjorde att jag var så himla himla låst. Åter igen här, det kommer inte alltid vara så här.

3. Jämför inte med andra bebisar!

Omöjligt att inte göra kanske men det är nåt av det dummaste man kan göra. Vilgots kusin föddes en månad innan honom och de var varandras motsatser, hon bara sov och åt kanske var fjärde timme och verkade så nöjd när man jämförde de två. Men det går ju inte att jämföra bebisar, de är ju så olika och går igenom olika faser hela tiden. JÄMFÖR INTE.

4. Rutiner är som kommunism, en vacker tanke men omöjlig i praktiken.

Jag tror det är i princip omöjligt att ha några rutiner den där första tiden, vad som fungerar en dag kanske inte alls fungerar lika bra dagen därpå. Men det gör ingenting! Det kommer finnas tid till rutiner längre fram, herregud hela ens vuxna liv kommer ju bestå av rutiner! När Vilgot var runt tre månader började vi med sovrutiner och peppar peppar, de funkar fortfarande två månader efter med vissa undantag några nätter. Men där i början, bara följ bebisens rytm vad gäller sömn och mat och bara chilla.

5. Håll dig borta från Familjeliv och liknande forum!

Det kan finnas bra tips på Familjeliv men sen finns det så jäkla mycket skit där också. Dömande, konstiga människor som man inte vill ska ge en råd om det mest värdefulla man har. Gå inte in på skiten! Jag brukade gå in, läsa och alltid känna mig som att jag gjorde allting fel. Fråga vänner, syskon, föräldrar, bvc istället eller Alamamas, ett forum där man får tips OCH blir peppad. Fin grej det!

6. Ha mjölkersättning och flaska hemma redo.

Amningen kan ju strula och det är inte hela världen. Ersättning fungerar lika bra. Jag helammade i tre månader (med en flaska ersättning på kvällen sen han var en månad: BÄSTA grejen) och sen därefter har jag delammat. Det var bästa lösningen för oss. När man får panik de första veckorna över att man bara ammar hela tiden, ha en flaska i beredskap. Om inte annat får man ju vila några timmar. Amning är inte hela världen, även fast det känns så i början.

7. VILA de första dagarna.

Viktigaste lärdomen så här i efterhand. När man kommer hem från BB, VILA! Lägg dig i sängen med bebisen och låt din respektive eller nån närstående serva dig. Det behöver du. Jag tyckte det fanns nån slags prestige i att vara uppe på benen direkt, gå långpromenader och visa alla hur pigg och jag glad var. Helt idiotiskt. Det slutade med att jag fick åka in på gynakuten för blödningar, så otroligt dumt av mig i efterhand. Vila, njut av bebben och bli bortskämd istället.

8. Relationen kommer ta stryk, men det är lugnt.

Det här var jag i och för sig förberedd på men det är ju trist vilket som. Jag kommer ihåg att jag läste nån artikel där ett par som precis hade blivit föräldrar sa till varandra “vi ses om ett halvår”. Jag tyckte det lät rätt knäppt men såhär i efterhand förstår jag det. Det BLIR en rejäl förändring. Man går från två till tre och man blir i första hand mamma och pappa. Det tar lite tid att hitta en ny dynamik i förhållandet. Sen  kan man ju underlätta grejen och inte åka ner till Småland i fem veckor med en tvåmånaders bebis och bo hemma hos varandras föräldrar utan någon tid för varandra. Det tog nästan knäcken på oss och vi var helt slutkörda när vi kom hem till Stockholm. Men det blir bättre, glöm bara inte bort varandra. Pussa på varandra och ta inte varandra för givet så blir det bra.

9. Det är okej att vara deppig.

En sak jag var livrädd för var att få en förlossningsdepression. Jag kom ihåg nån Oprah-intervju där hon intervjuade Brooke Shields som hade fått just detta och berättade att hon var sjuk i flera år och brukade fantisera om att slänga bebisen i väggen. Superläskigt och inte direkt kompatibelt med min tanke om att föräldraskapet skulle vara en dans på rosor när man kom hem från BB. Jag blev deppig. Nästan alla blir ju det. Jag tror dock inte jag fick en regelrätt förlossningsdepression men jag var nere och hade så dåligt samvete över att jag inte tyckte moderskapet var det bästa som fanns. Att det var skitjobbigt ibland. Det är lugnt att känna sig deppad, prata med BVC eller någon som gått igenom en förlossningsdepression, det hjälpte mig jättemycket.

10. Det kommer bli bättre, och roligare!

Såhär i efterhand kan jag titta tillbaka på den första tiden och ärligt säga att det var inte alls roligt. Det var tråkigt, man fick inte sova och man kände sig som skit både kroppsligt och psykiskt. Jag kommer ihåg att jag träffade nån som sa “njut av den första tiden, den är den mysigaste”. Mysigaste? Här satt jag och lipade varje kväll, fick inte gå på toaletten ifred och kände mig som ett totalt misslyckande hela tiden. Det ledde till att jag började tänka att jag måste göra fel på nåt sätt, alla andra har ju det så himla mysigt med sina bebisar. Återigen: JÄMFÖR INTE. För saken är att det blir bättre och roligare! Efter tre månader började jag äntligen tycka att det är ju skitkul att vara mamma. Jobbigt, ja, men också så himla roligt. Bebisen börjar le och skratta mer och man börjar bli varm i kläderna. Nu vid fem månader tycker jag det är jättekul. Det är jobbigt och omtumlande men det är så häftigt att se hur ens lille bebis bara växer och blir mer och mer en liten person.

Och nej allt är inte skit den där första tiden, det behöver inte vara det. Vissa stunder var så otroligt mysiga och fina men det var rätt jobbigt också. Och det är lugnt, det är jobbigt för alla. Jag bara önskar att jag visste det när jag kom hem med Vilgot, tre dagar gammal och jag och min kille som bara tittade på varandra och “ Vad gör vi nu?”. Och att jag visste då att det kommer vara skitjobbigt men att det bara blir bättre och roligare för varje dag.

14 kommentarer:

  1. Så himla bra! Jag håller med i så många av punkterna och jag hade också mått bra av att få veta detta innan! =) Min lilla är också fem månader nu och det är de två senaste månaderna som jag har börjat att njuta och verkligen uppskatta dagarna hemma som mamma.

    / Johanna

    SvaraRadera
  2. jisses här var det många bra bebisråd :)
    å missa nu inte.....

    S
    A
    T
    U
    R
    D
    A
    Y

    S
    H
    O
    W

    O
    F
    F

    redan 80fina bloggar med
    VÄLKOMMEN :)
    Håkan

    SvaraRadera
  3. Ja! Och det jag kände inte alls stämde med vad jag hade föreställt mig vad tiden precis efteråt. Fick höra om och om och om igen och tusen gånger till om hur fantastiskt det var när bebisen var ute. Hur allt bara slutade göra ont, man fick tillbaka sin kropp och hur fantastiskt smaskig den där fikabrickan var. Det godaste dom hade ätit i hela sitt liv! Min förlossningen drog ut en hel del på tiden (nästan två dygn) så min kropp bara kraschade av trötthet när det var över. Orkade inte få i mig någon mat på flera dygn och den där tekakan smakade skit pga kom upp igen. Fick mat genom en slang i armen istället. Var ej det godaste jag någonsin har ätit för att förtydliga

    Och kroppen har jag väl inte riktigt fått tillbaka ännu. Min sjukgymnast säger att jag ska ge fogarna ett år. Trodde ju verkligen att allt skulle bli bra så fort förlossningen var över, men såhär kan det ju också bli!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja den där brickan har jag inget minne av, var för trött för att ens röra den vill jag minnas...så himla trist med dina fogar. Jag visste inte att man kunde få problem EFTER graviditeten med dem, supertrist ju!

      Radera
  4. Riktigt bra skrivit! Jag gillar också att du är tydlig med att så här var det för dig och jämför inte med andra. Jag är så trött på folk som säger att bloggar som skriver en massa positivt bara är fejk. Vi har till 95% haft det så där rosenskimrande hela tiden och måste ju få säga/skriva det. Samtidigt vet jag att nästa bebis mycket väl kan ha helt andra behov och det kan vara bra att vara förberedd på det. Ska minnas din lista!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för fina ord! Det är ju jätteskönt att ni haft det så bra, det är bara att njuta! :D

      Radera
  5. håller med på alla punkter! så bra skrivet! skönt att se det jag känt/känner på print, tack!

    SvaraRadera
  6. Jag håller med dig! Så mycket man inte visste. Och så mycket som det inte pratas om. Min "bebis" är ju lite mer än ett år äldre än din, och hur töntigt det än låter så blir det bättre. Du kommer (förhoppningsvis) se tillbaka och le åt det hela. Jag kan göra det nu. Men jag inser också hur otroligt påverkad av hormoner jag var. Och hur fint det var i "jobbigheten".
    Hoppas ni har det bra!!

    SvaraRadera