Att dela med sig för mycket.

Det har varit lite stilla här inne på sistone. Mycket på grund av noll tid men även också för jag haft lite ångest just över bloggandet. Ångest över att jag vill skriva om så mycket men inte har tid och ångest över att jag inte vet hur mycket jag vill skriva och dela med mig av.

Jag har bloggat väldigt länge, bytt adresser otaliga gånger och mest bara skrivit lite strunt. När jag startade den här bloggen tänkte jag att jag kunde använda bloggen lite som en dokumentation över den första tiden som morsa med allt vad det innebär. Men nu, jag vet verkligen inte. Jag vill fortsätta blogga men jag vet inte hur mycket mer man vill skriva om Vilgot och hur mycket man egentligen ska dela med sig. Jag tar extremt mycket bilder på honom, väldigt fina bilder som jag helst vill visa hela världen. Men mer och mer känner jag att det blir för intimt, att det är för privat att lägga ut bilder på honom. Det var en sak när han var en liten spädis men nu är han ju ett barn, ett klokt och finurligt litet barn med en personlighet som vi lär känna varje dag. Det är lite därför också jag drar mig för att skriva om honom, hans utveckling och liknande. Det är ju liksom VÅR grej, vår lilla familj som upplever detta. Vill jag dela med mig av allt det egentligen? Det känns lite då som att det inte blir värt lika mycket om man delar med sig av allting.

Äsch jag vet inte. Jag tror dock det kommer bli lite mindre mamma-inlägg och mer av gud vet vad. Haha, jag är ju typ världens sämsta bloggare. Äsch vi får se. Skulle kanske tänkt på det innan jag döpte bloggen till Vilgots MORSA. Hej världens sämsta mammablogg.

Bara för det får ni lite bilder från dagen, tagen under den korta tid där det inte gnälldes konstant. *Längtar till ungen lär sig gå så han slipper vara frustrerad halva dagen.*