varning för i-landsproblem.

Jag vet inte vad det är med mig men på sistone har jag bara känt en så stor trötthet inför saker och ting. Jag vill göra så himla mycket, men som Celine säger ovan i bästa “Before Sunset” slutar det för det mesta med att jag inte får något gjort över huvud taget. Innan jag gick på min föräldraledighet hade jag så mycket planer för hur det skulle se ut. Jag skulle ha tid för pyssel, att läsa, baka, you name it. Det bidde ju inte så direkt. De första tre-fyra månaderna sov ju aldrig Vilgot om dagarna., ergo det fanns ingen tid för egentid och den egentid som blev spenderades till att typ duscha och äta.

Men nu, nu sover ju parveln liiite lite mer. Men vad gör jag då? Ingenting. Jag sitter mest och slösurfar och tänker på alla de saker jag borde ta tag i. Alla påbörjade projekt som ligger gömda i byrålådor lite överallt i lägenheten. Ju mer jag tänker på vad jag ska göra, ju mer bara låser jag mig och gör till sist ingenting. Och detta är inte nytt heller. Jag har gjort så här så länge jag kan minnas och det blir ju till sist väldigt jobbigt. Jag saknar driv. Driv att faktiskt få upp ändan ur vagnen och åstadkomma nåt. Det var väl en sak när man var tonåring men nu är jag ju vuxen. Vuxen och dessutom morsa. Jag måste börja ta tag i mitt liv. Ingen annan kommer att göra det åt mig även om det vore skönt ibland, att bara dumpa över ansvaret på nån annan. Nej, nu måste jag börja ta tag i saker och ting och det är väl bäst att kanske börja med den här måndagen först av allt och vänta lite med den ångestladdade hösten. Börja med lite babysteps.