det största av allt.

Igår köpte vi en liten liten tandborste och Bamse-tandkräm till det. Vilgots första små tänder har kommit upp nu så då har vi fått instruktioner från BVC att borsta de små riskornen. Så nu i vår mugg på toaletten där min och M:s tandborste står finns nu en liten gul borste till Vilgot. Och nu börjar det verkligen sjunka in. Vi är inte längre jag och M+ bebis utan vi är en liten familj. En liten familj där allas tandborstar är samlade, där vi sitter till bords allihopa på kvällen och som ligger inne och läser bok och myser på kvällen. Vi är en liten enhet nu.

I början var det mest jag och M som skulle försöka ta hand om en bebis. En bebis vi inte kände, som vi skulle försöka förstå och som vi inte riktigt var säkra på om vi gjorde rätt vid alla läggningar och matningar. Nu, 8 månader senare är det ingen liten spädis längre. Nu är Vilgot ett litet barn, en liten rolig, knasig och härlig unge med egen vilja och som är social och vill hänga med oss. Och vi tre är en liten familj. En familj som ska ha egna traditioner och minnen och det känns så stort att ta in. Vi är en familj nu. Och det finns inget större än det.