förskolestartföräldrapenningjobb-ångest.

Vaknade kl.4 imorse av att parveln ville äta. Gick in, matade, pussade och sen somnade han om. Jag däremot, låg vaken fram till kl.6 och bara låg och ältade och oroade mig. För det första har jag inte riktigt kollat upp föräldrapenningen så himla noggrant. Har i stort sett bara plockat ut dagar och inte tänkt så mycket framåt. Inte så himla smart i efterhand då det visar sig att vi i stort sett kommer ha slut på alla dagarna i september om vi fortsätter som vi gör nu. Iofs hade jag planerat att börja jobba i augusti men det kan ju vara bra att ha lite dagar kvar...

Sen fick jag en klump i magen över tanken på att jobba och inte vara hemma med Vilgot. Jag vill ju jobba men ska man gå ner i tid? Hur mycket i så fall? Min kille pluggar och till hösten har han ett rätt fritt schema så han fixar inskolningen och då kanske Vilgot inte behöver gå så långa dagar men jag tycker fortfarande att han  känns liten. Kommer han fixa inskolning, och kanske ännu mer: fixar JAG det?

Det löser ju sig alltid, det gör ju det. Det är bara det att hösten känns så himla luddig nu, jag vet inte hur det kommer att se ut och det är ju alltid jobbigt. Att man inte har en klar bild.

Hujedamig. Nu skippar jag ältandet för ikväll och försöker natta pöjken istället. Tror det kommer bli en lång nattning då han ligger och bökar och rullar runt i sängen där inne nu...